Varför?
För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.
fredag 10 maj 2013
Torsdag 9 maj - distanspass
tisdag 7 maj 2013
Tisdag 7 maj
Måndag 6 maj
söndag 5 maj 2013
fredag 3 maj 2013
Fredag 3 maj - distanspass
onsdag 1 maj 2013
Onsdag 1 maj
Tisdag 30 april
söndag 28 april 2013
Söndag 28 april
Omväxling förnöjer
Lördag 27 april
fredag 26 april 2013
Fredag 26 april - distanspass
Torsdag 25 april - simning
Crawlade så långt jag orkade i början på varje längd, med planen att öka sträckan allteftersom jag blir starkare. Jag hann bara hitta tillbaka till ensidesandning, ut 2 - in 1. Men om jag inte missminner mig så var det ut 3 - in 1 för att man skulle vrida upp huvudet och andas åt båda hållen... Det får jag prova nästa torsdag.
Nu behöver jag bara hitta nån typ av tid för att lägga in styrkepass.
torsdag 25 april 2013
Onsdag 24 april - backar
söndag 21 april 2013
Söndag 21 april
fredag 19 april 2013
Fredag 19 april - distanspass
- När jag stiger av bussen vid Brommaplan börjar det regna.
- Efter 5 km dör telefonen, jag kan omöjligt ringa taxi hem om jag inte orkar...
- En kilometer senare kommer jag på att jag borde dubbelkolla så att jag har kvar bussremsan, nope, borta, jag kan omöjligt ta bussen hem om jag inte orkar...
- Måste hem så att jag kan hämta barnen... hm...
- Efter en mil kommer jag ihåg artikeln jag läste om andning, andas in under 3 steg, andas ut under 2 steg. Efter några kilometers mantrande av 123-12-123-12 osv kom jag ihåg min intensiva och framför allt korta karriär som simmare i 11-årsåldern, det gick riktigt bra för mig tills jag simmade samma heat som min tre år äldre bror (konsekvens av bristen på jämbördiga kamrater i liten småstad). Han vann. Jag lade av. Men det var ju roligt, ungefär samma andningsmönster... hm... ska nog komplettera med lite simning...
- Halvvägs kommer solen fram ett kort ögonblick, det slutar regna...
- 29 km avklarade en kilometer hemifrån, och jag tycker att jag klarat dagens uppdrag (och tvingar mig inte att springa den återstående biten bara för att), överraskande och fantastisk inställning :-)

