Torsdag

Familjedag i Ekebyhovsbacken. Till största delen mental träning, och övning i tålamod och metodik, måste erkännas (ett av åken tog säkerligen en timme, och otaliga vurpor på vägen). Men några egna åk blev det i alla fall.

Onsdag

Bodyjam och bodycombat på Mälarö träningsverk.
Det brukar alltid vara roligt, men den här gången var roligast hittills. Jag orkade hålla högre intensitet än jag brukar.

Ena sidan
Ursäkta, men du jobbade inte innan. Dessutom borde du ha orkat mindre hur som helst, du rörde ju inte på dig under hela förra veckan.

Andra sidan
Vi får se efter fredag. Du kanske behövde den där "viloveckan".

Ena sidan
Men...

Nä, vet du vad, du får gärna fortsätta vara tyst ett tag till.

Ena sidan
...

Tisdag

8.15 km. - 4 grader. Nya skor. Nöjd!

Nöjd med Stadium också och den stackars människan som fick ta sig an mig och hjälpa mig prova ut vilka skor jag skulle ha. Han gjorde ett fantastiskt bra jobb. Jag brukar vilja sjunka genom jorden bara vid tanken på att be någon hjälpa mig, men han fick mig t o m att tycka att det inte var hemskt att mina fötter var en och en halv storlek större än vad jag trott. Heja Stadium!

Heja mina nya skor! Månskor, gillar månen :-)

Måndag

En vecka senare...
Har varit på väg att bli sjuk, men inte blivit, men jag har inte heller vågat anstränga mig för att jag tänkt att då bryter det ut och så blir jag sängliggande. En veckas limbo. Jag kanske har fegat ur...
Fick till ett zumbapass i alla fall. Det kändes helt okej, fick ingen hjärtklappning ingenting. Så jag antar att det bara är att damma av träningskläderna nu då...

Söndag

7.8 km. 0 grader. Känns osannolikt att jag ska springa när jag ger mig ut, men sen gör jag det i alla fall. Det känns asbra att komma sig iväg, som idag, innan barnen vaknat, inga konflikter, 10 kramar eller tårfyllda avsked för att kunna börja springa. 

Fortsätter blanda ihop olika vändor och hur långa de är. Mitt lokalsinne vill verkligen inte beblanda sig med mitt minne. Men jag orkar inte bry mig så mycket.

Andra sidan

Bra.

Känner mest av vaderna från fredag och lördag. 

Springer allt oftare utan musik. Först var det för att höra bilarna när jag var tvungen att springa sent och det var dålig sikt, men det känns mer och mer okej. Har ändå nästan lyssnat sönder låtlistorna. Börjar jag stå ut med mina egna tankar? Eller lyckas jag sluta tänka? Hm...

Lördag

8.83 km. 0 grader. Kändes segt, men inte överdrivet svårt att ta sig igenom. Jag blandar ihop alla vändor hit och dit, och km-siffrorna snurrar runt och byter plats med varann. Verkar tycka att det viktigaste nu är att långsamt öka distansen var/varannan vecka, och komma upp i 50-60 km/v. Förra veckan sprang jag 49.7 km, hittills denna vecka 44.6 (i morgon kvar).

Fick kalla kårar när jag såg den här "rutan" första gången. Men det kanske inte är så obarmhärtigt omöjligt. Man kan ju jobba på obekväm arbetstid, så jag antar att man kan träna på samma sätt. 

Fredag

21.62 km, visade runkeepern den här gången. ... samma sträcka som förra veckan. 0 gradigt ute. Försökte tänka på samma sätt som förra veckan, funkade nu med. Träningsvärken från combatpasset i onsdags följde med hela vägen.

Onsdag

Bodyjam och bodycombat. 

Tisdag

7.8 km. -2 grader. Ljust till skymning, uppehåll till snöspik. Förvånad över att jag inte känner något direkt motstånd att ge mig ut längre. 8 km känns mer som 3 km gjorde en gång i tiden.

Måste ta tag i att kontakta PT-killen så jag får ett styrketräningsprogram och lite bättre koll på hur jag bör äta och så.

Söndag

6-7 km. - 5 grader. Känner av låren, men sprang ändå lite fortare än jag brukat göra de senaste månaderna.

Gjorde ett bodybalance-pass på kvällen. 

Lördag

10.85 km. - 2 grader. Långsamt tempo. Känner av igår, men inte mer än jag kände av onsdagen igår. Börjar ana att det kanske kan vara möjligt att hitta nån typ av meditativt tillstånd under löppassen.

Fredag - halvvägs

En, ja, vad är det för nåt... En hundbajskorv? 21.52 km Runkeeper-exakt (ungefär alltså..). -1 grader. Vitt uppåt, vitt nedåt och slask på vägarna.

Det har varit en intressant vecka. Tänkte först att jag inte skulle göra det, jag skulle aldrig klara det. Det var inte länge sen jag inte kunde föreställa mig att gå de första 6 km på rundan. Så kom snöstormsdagen, absolut legitimt skäl att inte springa den här helgen. Jag fortsätter hela tiden tänka att jag inte ska springa, därför att den ena och därför att det andra. Så blir det fredag och så har jag tagit på mig träningskläderna istället för vanliga kläder. Ja, ja, jag kan väl springa Nåt då...

Så jag tar mig ut. Jag och det där aldrig tystnande oväsendet uppifrån. Så här låter det där uppe:

1. Jag kommer aldrig att klara hela rundan.

2. Jag ber om att bli räddad om jag inte kommit tillbaka efter tre timmar (självförtroendet på topp), jag skulle ju kunna dö nånstans på vägen. Skada mig i alla fall, allvarligt, och inte ha batteri kvar på mobilen...

3. Helt okej om jag bara springer en kortare vända, en hel del träningsvärk från i onsdags...

4. Vid 3 km; ... jag börjar väl i alla fall.

5. Vid 5 km; ... få se, nästan en fjärdedel..okej

6. Vid 9 km; ... jag verkar ha nån typ av 3 km-platåer, efter varje 3 km känns det okej...

7. Vid 12 km; ... mer än halvvägs, just det, typ en fjärdedel av maratonsträckan, okej...

Jävla motvindshelvete, och lastbilssatan kör i 90 på 50-väg och sprejar ner en med snösandslask. Mina Tyrannosaurus Rex-missbildningar till armar värker fortfarande av svaghet sen combatträningen. Ynk.

8. Vid 15 km; ... allt mer än det här är en förbättring, börjar le. Lite mer än en tredjedel av maraton, va, eller... Vore ju rätt kul om jag orkade 21 km, det är ju halvvägs i alla fall.

9. Vid 18 km; undrar om den betande hästen känner igen mig, vinkar.

10. Vid 20 km; det var då fan om det inte blir 21 km totalt nu, lika bra att ta ett varv runt båtplatsparkeringen. Jag tänker då inte ha sprungit mindre än 21 km!

11. 21 km, halvvägs, jag klarade halvvägs! Vänta, en halvmaraton, jag sprang en halvmaraton!! Vänta, 2 timmar, jag sprang mer än 2 timmar!!! Jihii!!!

Från ett sätt att se det, till ett annat... Väldigt tacksam över tankeutvecklingen, kändes mycket lättare att ha ett mål som var längre än sträckan, konstigt nog :-)

Onsdag

Bodyjam och combat på Mälarö träningsverk. Börjar lära mig jam-passet och combat-passet är nytt sen sist jag var där. De är väldigt bra på att få en att ta i, och på ett sätt som man blir glad av och tar i ännu mer, de däringa ledarna. Grymt kul!

Tisdag

Drygt 7,5 km. + 1 grader. Mörkt ute. Gick ganska lätt, fortare allteftersom.

Söndag

En gubbe med mössa. 9,7 km. -8 grader när jag började -5 när jag kom hem. Strålande sol, vindstilla. En av mina trögaste upplevelser. Benen kändes helt stumma. Kändes lite bättre mellan 6-7 km, sen kasst igen. Fick dra mig själv runt. Tack för sol.

Efter

En "U-båt med tomteluva"-vända. 15 km, -2 grader, sol. Trodde inte högerbenet skulle gå med på att springa, men det gick. Var på väg att få mjölksyra i benen tre gånger, men det gick över. Ändå nöjd att jag lyckades hålla hyfsat medeltempo, rätt jämnt över hela distansen. Längst hittills.

Andra sidan

Nästa helg tar du Sånga Säby-vägen.

Gör jag verkligen det...

Andra sidan

Ja.

Det är närmare 2 mil än 1,5...

Andra sidan

Ja.

Du är bra tröttsam du med.

Andra sidan

Och?

Okej. "Välj mina strider", "välj mina strider", "välj mina strider"...

Efter

8 km, -3 grader, skymning. Ont i bakre höger vad och klumpig vänster fot. Gick lättare efter 6 km, men då blev det 1 km blankis och känslan av att plötsligt bli besatt av Marcel Marceaus ande när jag halkade omkring på den öde skogsvägen i mörkret har fortfarande inte lämnat mig, en mimare i natten, tar sig ingenstans och det är inte ens någon som ser. Helt meningslöst. Och livsfarligt.

Men Ha!

Ena sidan

Jag har inte sagt nåt!

Du behöver ju inte det. Jag har dig i ryggmärgen. Du trodde inte att jag skulle!

Ena sidan

Varför skulle jag tro nåt sånt, jag är en del av dig, klart jag är på din sida.

Du är så drygt jobbig att lyssna på! Ge dig nån gång!!

Andra sidan

Ett råd?

... ja, vadå, kanske det..

Andra sidan

Välj dina strider.