Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


tisdag 26 februari 2013

Måndag

En vecka senare...
Har varit på väg att bli sjuk, men inte blivit, men jag har inte heller vågat anstränga mig för att jag tänkt att då bryter det ut och så blir jag sängliggande. En veckas limbo. Jag kanske har fegat ur...
Fick till ett zumbapass i alla fall. Det kändes helt okej, fick ingen hjärtklappning ingenting. Så jag antar att det bara är att damma av träningskläderna nu då...
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)