Efter

8 km, - 0,5 grader. Mörkt och snålblåst.

Andra sidan

Boka onsdagspassen innan du går och lägger dig, så du inte blir utan plats.

Bryr du dig över huvudtaget? Jag har ont i kroppen, känner mig helt slut, mår illa.

Andra sidan

Gå och lägg dig då. ... häng upp träningskläderna först.

Efter

8 km, -4,4 grader. Fullmåne. Hare. Rådjur. Rådjur. Rådjur. Hemma 23.15.

Just nu kan allting i mig dra åt helvete. Kan inte ens sjunka ihop i en liten hög, sitter fast åt alla håll.

Andra sidan

Okej, whatever. Det blir ett sent pass i morgon med. Tvätta kläderna nu så de hinner torka.

Jävla skit faans jävla helvetes fan!!!!!!!!

Andra sidan

Om det hjälper dig så varsågod.

Efter

En "walki-talkie"-vända, 9 km. -10. 

Jag precis varför jag inte vill prata om den tredje sidan. Du får ta över ett tag, dra upp mig.

Andra sidan

Okej. Det blir ett sent pass i morgon. Du kommer inte somna i tid i kväll och du jobbar i morgon.

Bodyjam med twist

Fick till ett bodyjam-pass i alla fall, för att jag fick skjuts (hade ingen bil och det är helt inhumant att ta sig dit och hem med buss). Sprang 2,5 km på löpband efter.

Vaknade i morse med helt sjuk träningsvärk, tyckte det var lite konstigt, men det slog mig inte förrän passet började och jag verkligen kände mina ben. Shit vad det tog att jag hoppade twist igår när jag jobbade. Låren och ryggen... damn. Helt klart inte van vid den typen av upphopp.

Har mätt avståndet mellan Kina slott och hem, drygt 2 mil. Känns lite symboliskt att sätta upp den sträckan som ett delmål, att springa från Kina och hem. Just nu känns det lika möjligt som att verkligt kunna springa från Kina och hem...

Arg glad arg mindre arg

En "varje liten väg minst en gång"-vända, 13,42 km. -9,5 grader solsken.

Vaknade arg i morse, över all j-vla bedömning som människor utsätts för, som gör att en del ungdomar blir så stressade att de inte vill leva. Sen träffade jag mina vux-elever och blev jätteglad för det är roligt att jobba med dem. Sen träffade jag engagerade kollegor och kom återigen in på bedömning (vi har deadline idag för betygsliknande höstterminsomdömen på gymnasieeleverna) och blev ARG igen. Körde hem och bytte om. Sprang alla små jävla vägar jag kunde hitta, nu, mindre arg. 

Det är Nästan bättre när ni håller på och tjafsar...

Ena sidan

...

Andra sidan

Hitta på nåt istället för jam/combatpassen i morgon.

Efter

En "skrynkligt lakan"-vända, 7,74 km. Hade jag rundat båtparkeringen på slutet hade jag antagligen kommit upp i 8 km, nesligt. -5,5 grader, sol och molnfri himmel.

Första halvan gick tungt, kändes svårt att andas. Som att det tog stopp halvvägs ner. När jag tog djupare andetag började jag gråta. Hm... Det är det som händer när jag ber er vara tysta, va? Den där tredje sidan blir väldigt tydlig då...

Ena sidan:

...

Andra halvan gick lättare, du hjälpte mig att försöka tänka ut om jag behöver lägga om vilka dagar jag tränar vad, och hur.

Andra sidan:

Det är det jag är till för. Att ta dig vidare.

Innan

Ni får vara tysta ett tag.

Ena sidan:
Jag visste det, du tänker lägga ner, du ger upp, eller hur?

Nej, jag ger inte upp. Ni tar för mycket tid just nu.

Andra sidan:
8 km, eller?

Det är planen i alla fall.

Bodyattack

I dag blev det ett bodyattack-pass på Mälarö träningsverk.

Alltså det där med kontroll. Jag tror jag fattar varför jag har inga som helst problem att leda grupper, men oftast tycker det är en pinsam plåga att vara del av en, i såna här sammanhang. Jag kontrollerar inte situationen när jag är deltagare, någon annan bestämmer vad som är rätt och fel, och plötsligt handlar det mer om att lyckas eller misslyckas än om att röra sig för att det är kul.

Ena sidan:
Om jag hade dig i en grupp skulle jag tycka du var ett pain.

Tack, det var allt för vänligt.

Ena sidan:
Du vet ju själv hur det är med de där människorna som aldrig ler på dina lektioner, utan bara tittar på dig med nåt dunkelt mörkt i blicken och bekymrad min.

Mm.. jodå. Jag har liksom inte fattat att jag är en sån själv. Men idag när jag, utan att jag hann tänka efter, gjorde high five med 3-4 personer jag aldrig ens pratat med slog det mig. Jag hade mer roligt än koll på att jag skulle hålla mig på min kant . Hur f-n kan jag tycka att det är så svårt? Jag har ju roligt annars också, bara att jag kan se ut som jag skulle kunna döda nån, för att ingen ska märka det.

Ena sidan:
Waste of lifetime.

Du kan verkligen få en att känna sig sådär härligt lyckad.

Andra sidan:
Fortsätt som idag då. Hur svårt kan det vara? Det är bara ett invant beteende.

"Hur svårt kan det vara?", den nya frågan alltså...

Efter

-15.2 grader. Batteriet tog slut mitt i "trasiga propellern", fast nu vet jag att den sträckan är 6 km. Sen sprang jag runt Bågvägen vilket kanske gjorde totalt 8-8.5 km.

Tungt i början, träningsvärk från att ha undervisat, konstigt nog. Men det är väl nåt med att jag så hurtigt ska visa att det inte Alls är läskigt, otäckt och farligt att slå kullerbyttor hit och dit och kasta sig runt på golvet. Helst ska jag visa det utan matta också för att det inte Alls gör ont... 

Gick lättare och lättare efter hand. Glad att månen var med, och att snön finns, annars hade det bara varit mörkt som i graven och kallt som i helvetet.

Innan

Jo, jag ska! Blir bara så förbannad på att du ekar i huvudet hela tiden.

Andra sidan:
Min specialitet.

Tacksam ändå att du säger det som en fråga, men efter några timmars "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", "ska du springa?", så blir jag arg. 

Jo, tack, jag vet

Andra sidan:
Det du fastnar i, det är bara rädsla.

Jo, tack, jag vet.

Andra sidan:
Du kommer inte att komma nånstans om du inte erkänner den där tredje sidan du aldrig pratar om.

Jag kan inte kontrollera den, det gör mig rädd.

Ena sidan:
Det är den sidan i dig som lever, raring.

Andra sidan:
Blir det några 8 km idag eller?

Raring. Hmpf..

Teknikpass i bodypump

Fick lära mig lyftteknik med vikter igår. En och en halv timme, av granskning... hu.

Min je, du var inte tyst en sekund.

Ena sidan:
Nä, men jag har humor.

Jag upptäckte det... efter ett tag. Det är mycket trevligare att bära på dig när du gör så, än när du bara pratar ner mig.

Ena sidan:
Det var du som började skratta åt mig.

Jag gav upp, jag vet ju faktiskt inte hur man gör alla grejerna.

Ena sidan:
Men du fortsatte, och bjöd på det, och då lyckades du lära dig några saker i alla fall. Du vågade ju vara i att du tyckte det var asjobbigt att bli rättad.

Det var då väldigt vad trevligt vi har helt plötsligt. Så jävla lätt tänker jag inte ta dig till mig! Du behöver inte säga snälla saker, för om jag skulle tro på dig, så smäller du till mig med att jag inbillade mig alltihop.

Ena sidan:
Du litar ju inte ens på dig själv.

Det är roligt va, riktigt roligt.

Ha!

Jag är inte så dum som du tror, du är den som belönar mig för att jag försöker, för att jag vill och inte för vad jag presterar!

Ena sidan:
Se där, hon kan ju få ordning  på hjärncellerna ibland.

Du beter dig ju helt märkligt, det är inte så lätt att tro att du skulle ha en god vilja.

Ena sidan:
Bara för att jag inte är sådär fantastiskt lättavläst och rationellt lagd...

Du säger att jag är lat och inte orkar se vad som finns under ytan?

Ena sidan:
Jepp. Latmask. Förresten tog du det lätta hållet igen i förmiddags...

Herregud, du driver ju med mig!

Ena sidan:
Hahaha!

Tycker du det här är roligt?

Andra sidan:
Jag? Nä, jag har nog ingen humor på det sättet. Det var bra att du sprang 12 km i alla fall. Du får öka distansen nästa vecka helt enkelt. Jag har en plan för var du kan springa.

Nähä och jaha, tack för det då, antar jag...

Efter

Snösnigel, fy för bövelen! Såg ingenting, fick hur mycket snö i ögat som helst, och i skon och nysnö väger visst när man måste hasa omkring i den. Snö ska dessutom dala nedåt, inte vina från ena hållet till det andra. 

Ena sidan:

Men du är rätt nöjd nu va?

Japp, och det gick i alla fall jämnt långsamt och dalade inte.

Ena sidan:

Hörde du mig nåt under vägen?

Inte annat än att du tyckte att det var bra nog att bara ta mig ut.

Ena sidan:

Hade jag fel?

Nä, det hade du nog inte... Men jag klarade hela, märkte du det, jag klarade hela :-)

Ena sidan:

Och du är glad.

Japp.

Innan

Olustigt mycket snöande. Är det ingen som ska säga nåt?

Ena sidan:
Jag tänkte att om jag håller tyst kanske du snabbare kommer på saker du tycker om med mig.

Okej...

Efter

Trasiga propellern. Fint när man springer från mörker till ljus. Snart kommer det inte att vara så mörkt på morgnarna (är det verkligen ett ord??) längre :-) Frisk väderlek kan man väl säga...

Innan

- 10,3 grader ute, och klockan 9 åker jag.

Ena sidan:
Du vet vad jag tycker.

En annan sida på sidorna

Andra sidan:
Du är hård mot den Ena sidan?

Ja.

Andra sidan:
Även hon är en del i att du faktiskt tagit dig så långt som du gjort hittills.

Hon tar ner mig vad jag än gör.

Andra sidan:
Hon ger dig också någonting att ta avstamp ifrån, om du kan lära dig erkänna henne, acceptera att hon är där.

Efter

Det bidde ingen ny vända, det bidde en metkrok. Det blåste så snålt att till och med mobilbatteriet gick åt, på halva vägen. Precis vid den helt oplogade, översnöade, med bara veckogamla traktorspår och ett och annat djuravtryck-sträckan bredvid vildsvinsskogen.

Jag ville så gärna att hela sträckan skulle vara över 10 km, i alla fall om man springer Björkviksvägen och sen tillbaka hem, men det var den ju inte heller. Max 10, ...om man är snäll. Det betyder att jag måste hitta en annan variant till tisdag då jag ska springa längre.

Hoppas på lugnare väder tills dess, för landsvägslöpning på nysnö ovanpå isgata är som att springa på löpband, fast utomhus. Man springer och springer, men kommer ingenstans.

Innan

Ena sidan:
Jag säger inget, så har jag ingenting sagt... Jag känner hur det vänder sig i magen på dig. Det blåser svinkallt, det har snöat hela natten, vägen är oplogad.

Kan inte du bara vara tyst en stund, eller länge, det hjälper inte.

Ena sidan:
Jag försöker stötta dig här, var lite snäll mot dig själv. Vad är det du ska bevisa, och för vem?

Jag tror inte att jag försöker bevisa nånting, jag vill bara hitta nån slags balans. Den blir bättre när jag springer.

Ena sidan:
Du tycker inte om mig va? Du vill bli av med mig, eller hur? Det är därför du håller på. Det är mitt fel alltihop.

Det är inte så, snälla, sluta!!

Jippie!

Först Body Jam och sen Body Combat och sen ett fånigt brett leende och en känsla av att allt är möjligt.

Jag vet

Andra sidan:
Skärp dig. Tålamod. Håll fokus. Du vet vart du vill. Lita på att kroppen kan kartan, tänk inte och glöm hur långt det är. Ett steg i taget. Dag efter dag efter dag. Du gör det redan, det är så du gör varje gång du springer.

Jag hittar så mycket fel.

Andra sidan:
Jag vet.

Jag ska i alla fall öka distanssträckan en gång i veckan till i mitten av februari, som ett steg.

Andra sidan:
Jag vet. Du gör det redan.

Ena sidan:
Det här är ju löjligt. Hela den här grejen är löjlig.

Jag vet.
Jag står inte ut med mig själv.

Ena sidan:
Jag vet.

Ena sidan tänker till...

Ena sidan:
Okej. Det är jättebra att du gör det här. Nyttigt, säkert stärkande på en massa sätt. Bra. Men att blogga om det. Kom igen... Hur kommer det att kännas när du misslyckas? Du kommer att göra det, förr eller senare. Vad ska folk tro om dig? Jag tänker på ditt eget bästa. Jag tänker på dig, jag vill att du ska må bra. Skäm inte ut dig mer nu.

Vet du, ena sidan, jag är redan så trött på dig att jag inte hör vad du säger. Musiken är på för högt.

Andra sidan:
Du har väl inte glömt att boka in dig på Body Jam och Combat till onsdag!? Hör du mig!!?

Ena sidan:
För den som inte pallar intervallträning på egen hand... Det dröjer inte länge förrän jag får säga mitt "Vad var det jag sa".

Jag hör inte! Va! Vad sa du!? Jag bokar träningspass, vi får prata sen!

Efter

Ny vända, glada snigelturen. Längsta hittills. Sprang jämnt tempo, gick lite fortare efter 10 km. Kändes lätt.

Ena sidan:

Ja, ja, du valde ju nedförsbackehållet. Gjorde du inte? Latmask. Inte lika mycket nedförsbacke som du trodde heller, hehe. Klant.

Andra sidan:

Rimfrost hela vägen.

Innan

Ena sidan:
Först kom barn 2 och tog din plats, sen väckte barn 3 dig och ville vara med, du var tvungen att byta säng, stackars dig. Efter 3,5 tim i en 170X60 cm säng med en 4-åring behöver man inte kasta sig ut och springa. Du vet inte heller om du håller på att bli magsjuk. Sjukt stel efter combatträningen igår. Lite ont i halsen, har du inte det? Ser kallt ut ute, säkert snorhalt. Hungrig. Alla andra sover.

Andra sidan:
Allt är i ordning, kläderna ligger i tvättstugan.

Vare sig jag tror på det eller inte, det är gjort