Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


torsdag 17 januari 2013

Teknikpass i bodypump

Fick lära mig lyftteknik med vikter igår. En och en halv timme, av granskning... hu.

Min je, du var inte tyst en sekund.

Ena sidan:
Nä, men jag har humor.

Jag upptäckte det... efter ett tag. Det är mycket trevligare att bära på dig när du gör så, än när du bara pratar ner mig.

Ena sidan:
Det var du som började skratta åt mig.

Jag gav upp, jag vet ju faktiskt inte hur man gör alla grejerna.

Ena sidan:
Men du fortsatte, och bjöd på det, och då lyckades du lära dig några saker i alla fall. Du vågade ju vara i att du tyckte det var asjobbigt att bli rättad.

Det var då väldigt vad trevligt vi har helt plötsligt. Så jävla lätt tänker jag inte ta dig till mig! Du behöver inte säga snälla saker, för om jag skulle tro på dig, så smäller du till mig med att jag inbillade mig alltihop.

Ena sidan:
Du litar ju inte ens på dig själv.

Det är roligt va, riktigt roligt.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)