Fredag - En nummerlapp

Torsdag 30 maj

Sista vändan innan lördag. Är mer än lovligt trött, inte i kroppen dock. Det kändes lätt och roligt att springa, jag blev glad. 

Sista veckorna, helgerna, kvällarna och ibland till och med nätterna, har varit helt absurt packade med åtaganden, och saker som jag ska fixa. Längtar efter att sova, att få sova gott. Det är väl det enda jag har en minimal chans att påverka innan loppet, att försöka få till att sova ordentligt.

Vackert rakt igenom sista bilden för att sova, nu får det bli som det blir...

Torsdag - Två lager

Onsdag - Tre fjärilar

Tisdag - Fyra färger

Tisdag 28 maj

Gick lätt, men fick ont i benhinnorna och kände av var jag brukar få ont bak i vaderna. Har börjat lyssna på musik igen. Det känns roligt. Ska försöka hinna med att leta upp lite nya låtar innan lördag.

Vacker stjärna

Lyckades med att bara ta en bild!!!

Söndag 25 maj - Jönköping

Alldeles för lite sömn, igen. Men det kändes roligt att springa. Enormt backigt så fort man kommer nåt kvarter bort från Vättern, som vid Stadsparken. Fortsätter fly från vad jag håller på med genom att ta allt fler bilder, och sen bli förbannad på att jag inte bara kan hålla mig springande.

Vacker utsikt

Vackert dinosaurieliknande stenhuvve

Vacker labyrint

Vacker fånge

Lördag 25 maj - Jönköping

Uppe sent, upp tidigt för att hinna innan första seminariet kl.10. Gick sakta, trött, men sprang. Det fick vara gott nog. Sprang lite i cirklar och fram och tillbaka för att avstånden var mycket kortare än jag trodde. Men jag lärde mig snabbt att hitta i stan. Blev gladare och piggare ju längre jag sprang. Svinkallt och blåsigt, funderar över vad det kommer vara för väder. Tänk om det kommer vara just svinkallt, eller grymt varmt...

Vackert slipsträd

Sen såg jag ett vackert nappträd, och förväntade mig efter det ett vackert BH-träd, men det dök aldrig upp.

Sen såg jag vackra pinnar med och utan huvuden, och sen tvingade jag mig själv att inte ta några fler...

Fredag 24 maj

Steg upp 5.00 för att hinna med att springa innan jag skulle köra in till stan för att hämta upp kollegor, och sedan köra de dryga 30 milen ner till Scenkonstbiennalen i Jönköping. Känner mig trött i kroppen. Har inte varit på nån gruppträning på månader känns det som, och jag har fått tillbaka mitt gamla ryggont (korsryggen). Har sämre armstyrka än för ett tag sen, har förvisso aldrig varit direkt bra, men ändå... Stolt att jag sprang och inte bara sket i det för att det skulle varit så mycket enklare.

Första vackra bilden

Andra vackra bilden

Tredje vackra bilden

Vacker gröda (den jag till slut valde)

Onsdag 22 maj

Glömde telefonen när jag sprang ut. Det har inte hänt förut. Håller jag på att tappa fokus? Känner av benen litegrand. De två mindre barnen, 9-åringen och 4-åringen, ville också springa, så jag sprang ett varv runt kvarteret med dem efter min vända. Jag fick den äran att springa hand i hand med uppmuntrande "fortare-fortare-tillrop" av 4-åringen, medan 9-åringen redan försvunnit runt kröken. Inspirerande förebilder :-)

Tisdag 21 maj

Duggregnade. Kändes ganska lätt. Svårt att inte börja oroa mig över hur det ska gå...

Vacker hårt rosa

Vackert mjukt rosa

Inte skrivit på en vecka...

Jag vet inte om det är tidsbrist, eller om det är ännu ett tecken på att jag inte kan hålla oron borta för hur det ska gå första juni. Jag har sprungit. Jag har tagit mina fåniga fotografier, och allt eftersom dagen närmar sig får jag svårare och svårare att ta beslut. Kan inte bestämma mig. Tar en bild. Springer. Ser en annan. Stannar. Tar en bild. Springer. Ser en annan... osv All energi går åt till att hitta Bilden. Blir arg på mig själv, men fortsätter ändå. Allt är bättre än att tänka på framtiden. Hur vet man vad som är vackert? Förut var det ett exempel på något vackert, nu behöver jag hitta det vackraste. Hur ska man kunna hitta det? Det ligger ju i betraktarens öga, och det känns som jag mer och mer tappat synen, och jag vill inte heller ställa en bild mot en annan, och jag pratar inte ens om löpning... Jag flyr, springer för livet.

Söndag 19 maj

Firar namnsdag med 8 km. Ha den äran! Tack så mycket!

Samma känsla som igår. Ont i benen. Kändes innan som att jag kanske inte alls skulle kunna springa, men precis som igår så gick det lättare efter några kilometer. Väldigt varmt dock. Läskigt om det skulle vara så den första juni, blir alldeles matt, speciellt när solen ligger på. Ja, ja, det blir väl som det blir :-)

Vackert gula

Lördag 18 maj

Mer än lovligt ont i benen. Men efter nån kilometer gick det bra att springa. Det sitter kvar längst i vänster framsida lår.

Vackra björkar

Fredag 17 maj - sista distanspasset

Mer uppförsbackar åt det här hållet kändes det som. Men det kan vara ren inbillning. Tranebergsbron vid 27-28 km inbillade jag mig skulle vara som sista varvets uppförbacke vid Långholmsbron (eller vad den nu heter) och det kändes helt okej. Men i sanningens namn tror jag den backen ligger precis vid 32 km, och då var jag mer än lovligt slut i benen. Trodde inte att jag skulle känna så stor skillnad från 29 km till 32, men det gjorde jag. Att jag dessutom pratade med en tjej för några dagar sen som sprungit maraton och fick höra henne säga att sista kilometern (eller var det sista milen) var obeskrivligt tung, bygger inte direkt upp några fantastiska bilder av hur jag kommer lyckas hela vägen...

Men jag klarade i alla fall den här vändan, och jag hann till jobbet :-)

Vackert fast och flyktigt

Torsdag 16 maj

Skulle sprungit igår, men somnade före 22 efter grymt intensiv dag. Trodde jag skulle känna mig utvilad i morse, men njaa... tog mig runt men piggade på mig mot slutet i alla fall. Fint väder. 

Oroar mig aaningens över i morgon då jag ska springa 32 km. Måste vara på jobbet och klar kl.13.00. Då ä dä väl ba till å spring, antar jag. Det får bli den mest tidseffektiva varianten, springa mot jobbet helt enkelt...

Vackert plockepinn

Tisdag 14 maj

Sent idag igen. Kändes annorlunda i kroppen, ganska lätt men liksom fylld nästan ända ut till huden på nåt konstigt vis. Gick rätt lätt att springa. Börjar tycka det är rätt okej att jag är mitt enda sällskap, det finns mycket att titta på längs vägarna.

Vacker nattsol

Måndag 13 maj

Skulle egentligen ha sprungit under söndagen, men det gick inte. Det blev inte av på morgonen pga jobb och på kvällen somnade inte 4-åringen förrän jag gav upp tanken på att ge mig ut, 23-nånting...

Vaknade 5 i morse av att jag precis fått tag i samma barns ben sekunden hon ramlar ur min säng och lyckas precis få stopp på fallet innan hon slår huvudet i golvet. Kände mig plötsligt som Zeb Machahan, alltid ena ögat öppet, till och med i sömnen beredd på allt. En barndomsdröm i uppfyllelse, tro det eller ej... 

Så vad fan, kan jag rädda fallande barn i sömnen, så ska jag väl kunna springa några mil... Nu slutar jag lyssna på annat än de sidor av mig som ser det vackra runt omkring, och som tycker det är kul, och som till och med börjar tänka att det nog helst skulle vilja få en bättre tid nästa gång jag springer ett lopp jag sprungit förut...hm... Helt ny tanke.

Väldigt meditativt att springa tidigt på morgonen. Klart värt att stiga upp i svinottan och ha den upplevelsen med sig under dagen, än att mer och mer bygga på en ängslan över att kanske inte få till det innan dagens slut.

Vackra träd

Lördag 11 maj

Kan inte skilja på om jag har träningsvärk eller om jag har skadat mig. Känner att jag kanske håller på att bli förkyld, men vägrar, vill inte, tänker inte, har inte tid... Svårt att få tiden att gå ihop överlag. Pendlar upp och ner om jag tror eller inte tror att det ska gå vägen den första juni. Men jag verkar ju inte ge upp i första taget i alla fall, det känns hoppfullt. Jag kommer (hittills) ut på mina rundor.

Kom iväg först på kvällen, bra för kroppen, den behövde fler timmars vila, men off beat för mig. Vackert ute och skönt i luften. Kan tänka mig att sommaren kanske kommer kräva en del kvällar, bara för att det är skönare att springa då...

Vackert blågrönt

Torsdag 9 maj - distanspass

Det har blivit alldeles för många dagar i rad senaste tiden, har inte fått ihop det annars. Har också behövt ändra om och sprungit längre de dagar jag kunnat istället för att följa schemat jag har... Vet inte om hur stor del det har i att jag känner mig rätt slut.

Hade en hel del tankar om att jag inte skulle orka, som höll på ganska länge, men de kändes liksom perifera. Det surrade på där bak i huvudet nånstans och jag försökte lyssna på boken. Det gick. 

Det känns överlag som att första milen är värst, kroppen har inte riktigt hittat hur den ska göra, sen känns det jämnare och jämnare tills sista 5 kilometrarna då jag hjälper till med att stjälpa och mantrar att jag är trött, oavsett om det är 21, 26 eller 29 km jag springer. Det ska jag försöka ändra på. Jag har hittat en bild som jag kan visualisera, som jag blir glad av, får energi av. Ser fram emot nästa veckas distanspass.

Vacker ekbacke

Onsdag 8 maj

Sprang direkt efter jobbet. Har svårt att få ihop löpschemat just nu, pga extra åtaganden. Känner mig trött i kroppen och benen orkar inte riktigt med, de känns överansträngda. Men det går bra att bara ta på mig springkläderna och ge mig ut, alltid något :-)

Vackra pingviner

Vackra kurvor

Tisdag 7 maj

Som en sommardag, varmt och strålande sol. Sprang en vända åt andra hållet än jag brukar, skogen först istället för sist. Man ser helt nya saker, kändes fridfullt. Börjar närma mig min första tävlingstid (1.03.nånting) från tjejmilen i höstas när jag springer i vad jag nu känner som ganska lugnt tempo. Upplevelsen i kroppen under tiden, och efteråt, är helt olika varann, då mot nu. Känner mig starkare överhuvudtaget, har en starkare och mer medveten helhetsupplevelse av kroppen nu. Positivt.

Gick bra med högerbenet, lite ont mot slutet, men inte farligt. Har hittat specifika träningstips om man har problem med just hälsenan, ska sätta igång med dem.

Vacker vårskog

Måndag 6 maj

Egentligen vilodag, men gymnasieeleverna hade en stafett-tävling mot varandra för att tävla om vilken inriktning som får springa ut först på studentdagen. Jag och en kollega joggade runt sjön medan vi höll ett getöga på de oerhört taggade glittriga, bonniga, ninjaiga 500-meterslöparna som sprang för livet x 3 minst. Roligt! Kul att få veta ungefär hur långt det är runt sjön också. Lägre tröskel för att göra nåt pass i direkt anslutning till jobbet, för omväxling. 

Känner av höger hälsena rätt mycket...

Vackra hejarams-, glitterspraysgrupper av löpare