Onsdag - Bologna

En blandning mellan en huvudlös påve i profil och en geisha, typ...

Var ute i 40 min, har ingen aning om hur långt, eller hur fort. Mycket avgaser. Ovant att springa i stadsmiljö, vågade inte dra iväg nånstans där jag inte varit förut, mitt lokalsinne blandat med mina italienska språkkunskaper är ingen bra kombo om jag skulle behöva min hjälp att hitta tillbaka till hotellet...

Var i Bologna söndag till torsdag. Schemat var fullt och löpningen kom verkligen i skymundan, däremot promenerades dagarna från morgon till kväll så fötterna värkte mer än lovligt. Kunde dock inte släppa tankarna på att jag ville springa, borde springa, måste springa... till slut kändes det som att jag började hallucinera om löpning till och med i de mest osannolika sammanhang.

Videos från dansnummer på 50-jubileumsfirandet av Barnbokmässan i Bologna på Teatro Communale.

Söndag 24 mars - Premiärmilen

En slags långstjärtad flygande fågel... Sprang premiärmilen på 56.18 enligt deras tidtagning. Tidigare personbästa var 60.10 på Hässelbyloppet i höstas. 

Jag ville klara under 60 min och jag drömde om att springa på 55 min. Lustigt att jag tycker att det gick lite sämre än jag ville bara för att jag var närmare 55 än 60...

Fredag

3 km. -3 grader, sol. Typ lätt kramp på både främre smalbenen. Antingen springer jag jämnare, eller så springer jag mer problem, hm... Skönt ute :-)

Född att löpa och falska förhoppningar

Har precis läst ut Born to run. Väldigt entusiasmerande, och en bra igångsättare av tankar kring den egna löpningens varande, varför och därför, löpsteg och olika sätt att tänka, eller inte tänka...

 

Jag fastnade bl a för det här partiet:

Har aldrig sett det så. Som att viljan att genomföra något är frikopplat omständigheterna. Typ, visst,  det är omöjligt, och jag vet det, men jag tänker göra det ändå.

Andra sidan

Förlåt, men den där viljan du pratar om, det är jag. Vadå aldrig sett det så? Vad fattar du då?

Eeh...

Onsdag

Bodycombat. Glad dag. Undrar om det är ljuset, eller träningen, eller jag vet inte, som gör det. Ny energi känns det som. Hoppas det håller i sig.

Tisdag

6 km. -3 grader. Snö i illvillig blåst hela vägen och glasis under nysnö kilometer 2-3. Mmm...mysigt.

Söndag

8 km. Någon minusgrad och sol. Måste vänja mig vid att jag orkar lite mer, vet inte riktigt hur jag ska fördela energin över hela löppassen, springer ojämnt tycker jag. Det ger sig väl.

Du är betydligt mjukare och mildare, men jag fattar inte att du fortfarande håller på och vill att jag ska gå, eller bara stanna.

Ena sidan
Förlåt, jag är bara så van att stötta dig i att ge upp.

Jag vet att du vill vara snäll, men det slår mer än smeker, om jag säger så...

Ena sidan
Jag fattar. Jag vet. Ska försöka skärpa mig.

Okej...  Nu vet inte jag om jag riktigt fattade vad som hände, men... gärna, tack :-)

Lördag

13.54 km. -1 grader. Sol. Provade att springa mitt på dagen, men det hinner bli för mycket tjafs som jag tar med mig ut. Näpp. Ska hålla mig till morgnarna allt vad jag förmår. Svagast mellan 3-6 km. Ny energi vid 7 km, ännu lite mer vid 10 km.

Nöjd med passet.

Fredag

8 km. -16.5 grader. Svinkallt, men soluppgång och blå himmel. Var tvungen att välja mellan att stiga upp tidigare än vanligt för att hinna springa, eller att vänta till efter jobbet när det blivit mörkt och de tre barnen önskar ens sällskap, och jag deras. Skulle egentligen sprungit längre, men det finns inte tid för det idag. Det är för mycket jobb inbokat, får göra det i morgon istället.

Mycket mindre motstånd den här gången.

Andra sidan

Du funkar mycket bättre med morgnar än med kvällar när det gäller löpningen.

Det säger du..?

Andra sidan

Ja, du tänker inte så mycket då. Det är en ny dag. Du tycker om den känslan.

Hm. Du kanske har rätt.

Onsdag

Bodyjam och bodycombat på träningsverket. Så roligt!!
Fast jag kom på att min högervad som krånglar får stryk på bodyjampasset, det är en av stegkombinationerna som gör att jag sträcker vaden. Känns bra dock att det inte verkar vara löpningen som gör det, och om någon vecka byter de dansprogram. Ööh, just det... det blir typ max en vecka till som jag gör den här träningskombinationen på ett tag, sen börjar löpträningspassen, också i träningsverkets regi, på samma tider.

Tisdag

8 km. -3 grader. Tävlingstempopass skulle det här föreställa. Jävulusiska motstånd att ta mig ut. Orkade inte i morse för att jag började jobba tidigt. Kom iväg strax efter 22. Kolsvart. Vägen avtecknade sig som ett grått konturlöst töcken, kompat av en mörkgrå åskliknande himmel. 

Kramp i vänstra smalbenet de 5 första kilometrarna. Kändes som jag ville kräkas, är för trött för allt. Det släppte efter 7 kilometer, så sista kilometern var riktigt trevlig. Hurra :-S

Andra sidan

Bra att du gjorde det.

Ena sidan

Håller med, riktigt bra gjort!

Tredje sidan

Du, det är nog bra om du håller ett öga på mig, känner mig inte helt i toppform.

Å, tack! ... och ja, jag känner det. Du ställer till det en del i tankeverksamheten. Jag vet inte vad jag ska göra bara.

Tredje sidan

Gör inget speciellt, följ mig bara och lugna dig om jag drar iväg.

Okej, jag ska försöka.

Söndag

8 km. -11.5 grader. Sol, trevligt. Men inte direkt nåt tempopass. Kändes som att springa i slush. Benen var iskalla hela tiden, kallt över huvudtaget. Trögt. 

Lördag

8 km. - 4.5 grader solsken. Lätt löpning var dagens uppdrag (har inte riktigt lärt mig hur jag ska förhålla mig till de olika passen i programmet jag typ följer. Men jag tänker att jag börjar använda termerna så kanske det visar sig så småningom. Slå i böcker är alltid roligt.).

Känner av vaderna och låren lite grann från i går. Liksom lite stel och inte fått så mycket sömn, men det känns ändå som att jag kommer klara dagen bättre efter det här.

Fredag

21.5 km. Solsken. Nån minusgrad, flera när jag startade. 

Startade 9.40, kom hem 11.53, snittid per km typ 6.18. 

Kramp i vänster smalben de första 5 km, sen släppte det, och känner som vanligt av höger vad, men skojigt nog ingen direkt träningsvärk från i onsdags. Kändes ganska lätt att springa och stundtals kändes det som att ben och armar samarbetade riktigt fint. Min träningssamåkningskompis gav några tekniktips för några dagar sen, och bara att jag börjar tänka lite mer medvetet på de sakerna så händer det mycket med kroppen som känns positivt, roligt :-) 18-19 km kändes grymt tungt, men lite lättare igen sen mot slutet.

Kan dock inte låta bli att bli lite upprörd över att batteriet behagar dö när det behagar...

Andra sidan

Lös det då.

Du är så positiv.

Andra sidan

Jag menar bara, gör du det till ett problem för dig, så lös det.

Ena sidan

Skit i andra sidan, du retar bara upp dig. Bra jobbat idag!

Tack, hm.. det här känns ovant...

Onsdag

Det vanliga, bodyjam och bodycombat.
Orkar jag mer nu? Eller tar jag i för dåligt? Hur svettigt som helst. Jag gjorde alla upphoppen, utfallen, även de sista slagen...  flåsade ändå inte som jag brukar. Jag verkar inte ens behöva varken den ena eller andra sidan för att säga emot mig själv. Vad är det som händer.. :-)

Här är Mälarö träningsverks Bodycombat-video som spelades in i januari.

Tisdag

8.12 km. Tempopass. Antagligen en one hit wonder-upplevelse. Men ändå. Skulle jag klara 5.45 på 10 km kommer jag ju under 60 min... Det har jag aldrig provat. 

2.5 grader ute. Första gången i år utan underställ. Lite svalt först, men kändes ändå som en befrielse. Kanske våren kommer nu snart i alla fall.

Söndag

4 km. Sprang till min samåkningskompis. Det är två tjejer som jag känner som precis börjat träna på Träningsverket dit jag brukar åka. Jag fick skjuts med en av dem och vi gick på Sh´bam-passet. Anmälde mig till Träningsverkets löpträningsveckor v.13-17. I informationsmejlet stod det såhär:

Nivå 2) För dig som har konditionstränat regelbundet och löpt en del. Om du vill utveckla din teknik, variera din träning och få ny inspiration för bättre tider. Exempel på innehåll; Löpskolning, spänstträning, fartlek, intervaller, utförs och-uppförs löpning, pulsbaserad träning mm. 

Verkar kalas. Dessvärre är det på onsdagkvällar, så då kommer jag missa både bodyjam och bodycombat under de veckorma. Men jag får springa tillsammans istället för själv :-)

3 km. Samåkningskompisen lämnade av mig vid kyrkan efter passet, sprang hem. Halvvägs kände jag inte av benen längre. Om jag har råflyt kanske jag lyckats springa bort träningsvärken. Annars är det väl ännu värre i morgon.

Lördag

8.05 km. -2 grader. Blåsigt. Hann precis hem innan det började toksnöa. Fortfarande ont i benen, mest låren. Känner av baksidan höger vad nära hälen. Gjort det en hel del senaste månaden. Antingen springer jag fel, eller också, jag vet inte...

Känner mig som en groda förlamad av träningsvärk. Toppform. Not. 

Men vid gott mod.

Fredag

22.05 km, en km till blev det om man springer till vänster om Gustavshill på vägen hem. 0 gradigt. Måste ha gjort rätt både med Capoiera-utfallen, karatesparkarna och upphoppen på combaten i onsdags, mina BEN!! Brukar alltid känna av mina klena armar mer, men inte den här veckan. Kanske måste lägga om vilken dag jag springer distanspasset på, vet inte om det här kommer att funka.

Den här gången hade jag 7 km-platåer, efter varje 7 km ungefär gick det lättare. Funderade en hel del kring om jag kommer klara av 42 km, känns väldigt ouppnåeligt just nu.

Positivt dock är att jag börjar tycka om att springa mer och mer.

Andra sidan

Det gör allt mycket enklare.

Du säger det...

Andra sidan

Japp.