Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


onsdag 6 mars 2013

Onsdag

Det vanliga, bodyjam och bodycombat.
Orkar jag mer nu? Eller tar jag i för dåligt? Hur svettigt som helst. Jag gjorde alla upphoppen, utfallen, även de sista slagen...  flåsade ändå inte som jag brukar. Jag verkar inte ens behöva varken den ena eller andra sidan för att säga emot mig själv. Vad är det som händer.. :-)

Här är Mälarö träningsverks Bodycombat-video som spelades in i januari.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)