Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


fredag 22 mars 2013

Född att löpa och falska förhoppningar

Har precis läst ut Born to run. Väldigt entusiasmerande, och en bra igångsättare av tankar kring den egna löpningens varande, varför och därför, löpsteg och olika sätt att tänka, eller inte tänka...
 
Jag fastnade bl a för det här partiet:
Har aldrig sett det så. Som att viljan att genomföra något är frikopplat omständigheterna. Typ, visst,  det är omöjligt, och jag vet det, men jag tänker göra det ändå.

Andra sidan
Förlåt, men den där viljan du pratar om, det är jag. Vadå aldrig sett det så? Vad fattar du då?

Eeh...
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)