Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


lördag 2 mars 2013

Fredag

22.05 km, en km till blev det om man springer till vänster om Gustavshill på vägen hem. 0 gradigt. Måste ha gjort rätt både med Capoiera-utfallen, karatesparkarna och upphoppen på combaten i onsdags, mina BEN!! Brukar alltid känna av mina klena armar mer, men inte den här veckan. Kanske måste lägga om vilken dag jag springer distanspasset på, vet inte om det här kommer att funka.
Den här gången hade jag 7 km-platåer, efter varje 7 km ungefär gick det lättare. Funderade en hel del kring om jag kommer klara av 42 km, känns väldigt ouppnåeligt just nu.

Positivt dock är att jag börjar tycka om att springa mer och mer.

Andra sidan
Det gör allt mycket enklare.

Du säger det...

Andra sidan
Japp.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)