Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


lördag 30 mars 2013

Onsdag - Bologna

En blandning mellan en huvudlös påve i profil och en geisha, typ...
Var ute i 40 min, har ingen aning om hur långt, eller hur fort. Mycket avgaser. Ovant att springa i stadsmiljö, vågade inte dra iväg nånstans där jag inte varit förut, mitt lokalsinne blandat med mina italienska språkkunskaper är ingen bra kombo om jag skulle behöva min hjälp att hitta tillbaka till hotellet...

Var i Bologna söndag till torsdag. Schemat var fullt och löpningen kom verkligen i skymundan, däremot promenerades dagarna från morgon till kväll så fötterna värkte mer än lovligt. Kunde dock inte släppa tankarna på att jag ville springa, borde springa, måste springa... till slut kändes det som att jag började hallucinera om löpning till och med i de mest osannolika sammanhang.


Videos från dansnummer på 50-jubileumsfirandet av Barnbokmässan i Bologna på Teatro Communale.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)