Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


onsdag 3 april 2013

Måndag 1 april


Kungsbergarunda. Soligt och nån minusgrad. Kändes okej, men föll tillbaka i gamla tankemönster om att ge upp och gå, och varför hålla på. Det gav med sig mot slutet.
Har haft ont i halsen sen jag kom hem från Italien, ont i fötterna under hälarna, känt mig helt slut i hela kroppen. I flera dagar kändes det som att jag aldrig skulle springa igen, att jag kommit ur det. Mycket lättare att bara lägga av. Idag kände jag inte av halsen, och det kändes utmärkt bra i kroppen att få springa igen.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)