Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


tisdag 9 april 2013

Söndag 7 april

Hade ont i halsen igen(!) när jag vaknade på lördagsmorgonen, och ont i vänstra framsidan lår och höger vad. Funderar mer och mer kring om jag pressar mig själv destruktivt eller konstruktivt. Sprang inte då, i alla fall, och känner mig misslyckad över det. Jag hade velat, och behövt, för att få ihop träningsschemat.

Kom iväg på en liten sväng idag. Det är bättre än ingenting, men jag känner mig missnöjd och tvivlar på mig själv och om jag kommer klara av att vara i maratonform till den 1 juni.

Andra sidan
Tänk inte, spring bara.

Jag försöker! Det är mer känslor än tankar, jag lyckas inte styra dem nå vidare...
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)