Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


söndag 21 april 2013

Söndag 21 april

Bränt barn bör sky elden, eller man ska inte tända en låga man inte vet man kan släcka, eller den som tänder en eld får själv stå där svedd, panikslagen och rökskadad... Spännande dag. Skulle bränna av fjolårsgräs när vinden vände och elden rasade iväg mot fårhagen och de stora torra tuvornas land. Hann med nöd och näppe, svedda armar och mängder inhalerad brandrök få stopp på eländet. Hostade i två timmar efteråt, tänkte att det nog var kört med dagens pass. Trodde jag skulle dra ner skiten ännu längre ner i lungorna. Men, konstigt nog, kändes det till och med bättre efteråt. 
Ska i alla fall hädanefter dyrka vattengudarna istället för att leka med elden. Enough.
Vacker värme
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)