Har man ingen personlig tränare kan man tydligen få en från en annan värld, eller snarare från andra sidan... Vet dock inte om hen kom från himlen eller helvetet.
- När jag stiger av bussen vid Brommaplan börjar det regna.
- Efter 5 km dör telefonen, jag kan omöjligt ringa taxi hem om jag inte orkar...
- En kilometer senare kommer jag på att jag borde dubbelkolla så att jag har kvar bussremsan, nope, borta, jag kan omöjligt ta bussen hem om jag inte orkar...
- Måste hem så att jag kan hämta barnen... hm...
- Efter en mil kommer jag ihåg artikeln jag läste om andning, andas in under 3 steg, andas ut under 2 steg. Efter några kilometers mantrande av 123-12-123-12 osv kom jag ihåg min intensiva och framför allt korta karriär som simmare i 11-årsåldern, det gick riktigt bra för mig tills jag simmade samma heat som min tre år äldre bror (konsekvens av bristen på jämbördiga kamrater i liten småstad). Han vann. Jag lade av. Men det var ju roligt, ungefär samma andningsmönster... hm... ska nog komplettera med lite simning...
- Halvvägs kommer solen fram ett kort ögonblick, det slutar regna...
- 29 km avklarade en kilometer hemifrån, och jag tycker att jag klarat dagens uppdrag (och tvingar mig inte att springa den återstående biten bara för att), överraskande och fantastisk inställning :-)
vacker mulenhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar