Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


lördag 16 mars 2013

Fredag

8 km. -16.5 grader. Svinkallt, men soluppgång och blå himmel. Var tvungen att välja mellan att stiga upp tidigare än vanligt för att hinna springa, eller att vänta till efter jobbet när det blivit mörkt och de tre barnen önskar ens sällskap, och jag deras. Skulle egentligen sprungit längre, men det finns inte tid för det idag. Det är för mycket jobb inbokat, får göra det i morgon istället.

Mycket mindre motstånd den här gången.

Andra sidan
Du funkar mycket bättre med morgnar än med kvällar när det gäller löpningen.

Det säger du..?

Andra sidan
Ja, du tänker inte så mycket då. Det är en ny dag. Du tycker om den känslan.

Hm. Du kanske har rätt.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)