Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


söndag 12 maj 2013

Lördag 11 maj

Kan inte skilja på om jag har träningsvärk eller om jag har skadat mig. Känner att jag kanske håller på att bli förkyld, men vägrar, vill inte, tänker inte, har inte tid... Svårt att få tiden att gå ihop överlag. Pendlar upp och ner om jag tror eller inte tror att det ska gå vägen den första juni. Men jag verkar ju inte ge upp i första taget i alla fall, det känns hoppfullt. Jag kommer (hittills) ut på mina rundor.
Kom iväg först på kvällen, bra för kroppen, den behövde fler timmars vila, men off beat för mig. Vackert ute och skönt i luften. Kan tänka mig att sommaren kanske kommer kräva en del kvällar, bara för att det är skönare att springa då...
Vackert blågrönt
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)