Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


tisdag 7 maj 2013

Tisdag 7 maj

Som en sommardag, varmt och strålande sol. Sprang en vända åt andra hållet än jag brukar, skogen först istället för sist. Man ser helt nya saker, kändes fridfullt. Börjar närma mig min första tävlingstid (1.03.nånting) från tjejmilen i höstas när jag springer i vad jag nu känner som ganska lugnt tempo. Upplevelsen i kroppen under tiden, och efteråt, är helt olika varann, då mot nu. Känner mig starkare överhuvudtaget, har en starkare och mer medveten helhetsupplevelse av kroppen nu. Positivt.
Gick bra med högerbenet, lite ont mot slutet, men inte farligt. Har hittat specifika träningstips om man har problem med just hälsenan, ska sätta igång med dem.
Vacker vårskog
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)