Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


fredag 10 maj 2013

Torsdag 9 maj - distanspass

Det har blivit alldeles för många dagar i rad senaste tiden, har inte fått ihop det annars. Har också behövt ändra om och sprungit längre de dagar jag kunnat istället för att följa schemat jag har... Vet inte om hur stor del det har i att jag känner mig rätt slut.
Hade en hel del tankar om att jag inte skulle orka, som höll på ganska länge, men de kändes liksom perifera. Det surrade på där bak i huvudet nånstans och jag försökte lyssna på boken. Det gick. 
Det känns överlag som att första milen är värst, kroppen har inte riktigt hittat hur den ska göra, sen känns det jämnare och jämnare tills sista 5 kilometrarna då jag hjälper till med att stjälpa och mantrar att jag är trött, oavsett om det är 21, 26 eller 29 km jag springer. Det ska jag försöka ändra på. Jag har hittat en bild som jag kan visualisera, som jag blir glad av, får energi av. Ser fram emot nästa veckas distanspass.
Vacker ekbacke
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)