Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


tisdag 22 januari 2013

Arg glad arg mindre arg

En "varje liten väg minst en gång"-vända, 13,42 km. -9,5 grader solsken.

Vaknade arg i morse, över all j-vla bedömning som människor utsätts för, som gör att en del ungdomar blir så stressade att de inte vill leva. Sen träffade jag mina vux-elever och blev jätteglad för det är roligt att jobba med dem. Sen träffade jag engagerade kollegor och kom återigen in på bedömning (vi har deadline idag för betygsliknande höstterminsomdömen på gymnasieeleverna) och blev ARG igen. Körde hem och bytte om. Sprang alla små jävla vägar jag kunde hitta, nu, mindre arg. 
Det är Nästan bättre när ni håller på och tjafsar...

Ena sidan
...

Andra sidan
Hitta på nåt istället för jam/combatpassen i morgon.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)