Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


onsdag 23 januari 2013

Bodyjam med twist

Fick till ett bodyjam-pass i alla fall, för att jag fick skjuts (hade ingen bil och det är helt inhumant att ta sig dit och hem med buss). Sprang 2,5 km på löpband efter.

Vaknade i morse med helt sjuk träningsvärk, tyckte det var lite konstigt, men det slog mig inte förrän passet började och jag verkligen kände mina ben. Shit vad det tog att jag hoppade twist igår när jag jobbade. Låren och ryggen... damn. Helt klart inte van vid den typen av upphopp.

Har mätt avståndet mellan Kina slott och hem, drygt 2 mil. Känns lite symboliskt att sätta upp den sträckan som ett delmål, att springa från Kina och hem. Just nu känns det lika möjligt som att verkligt kunna springa från Kina och hem...
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)