Jag ville så gärna att hela sträckan skulle vara över 10 km, i alla fall om man springer Björkviksvägen och sen tillbaka hem, men det var den ju inte heller. Max 10, ...om man är snäll. Det betyder att jag måste hitta en annan variant till tisdag då jag ska springa längre.
Hoppas på lugnare väder tills dess, för landsvägslöpning på nysnö ovanpå isgata är som att springa på löpband, fast utomhus. Man springer och springer, men kommer ingenstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar