I dag blev det ett bodyattack-pass på Mälarö träningsverk.
Alltså det där med kontroll. Jag tror jag fattar varför jag har inga som helst problem att leda grupper, men oftast tycker det är en pinsam plåga att vara del av en, i såna här sammanhang. Jag kontrollerar inte situationen när jag är deltagare, någon annan bestämmer vad som är rätt och fel, och plötsligt handlar det mer om att lyckas eller misslyckas än om att röra sig för att det är kul.
Ena sidan:
Om jag hade dig i en grupp skulle jag tycka du var ett pain.
Tack, det var allt för vänligt.
Ena sidan:
Du vet ju själv hur det är med de där människorna som aldrig ler på dina lektioner, utan bara tittar på dig med nåt dunkelt mörkt i blicken och bekymrad min.
Mm.. jodå. Jag har liksom inte fattat att jag är en sån själv. Men idag när jag, utan att jag hann tänka efter, gjorde high five med 3-4 personer jag aldrig ens pratat med slog det mig. Jag hade mer roligt än koll på att jag skulle hålla mig på min kant . Hur f-n kan jag tycka att det är så svårt? Jag har ju roligt annars också, bara att jag kan se ut som jag skulle kunna döda nån, för att ingen ska märka det.
Ena sidan:
Waste of lifetime.
Du kan verkligen få en att känna sig sådär härligt lyckad.
Andra sidan:
Fortsätt som idag då. Hur svårt kan det vara? Det är bara ett invant beteende.
"Hur svårt kan det vara?", den nya frågan alltså...
Alltså det där med kontroll. Jag tror jag fattar varför jag har inga som helst problem att leda grupper, men oftast tycker det är en pinsam plåga att vara del av en, i såna här sammanhang. Jag kontrollerar inte situationen när jag är deltagare, någon annan bestämmer vad som är rätt och fel, och plötsligt handlar det mer om att lyckas eller misslyckas än om att röra sig för att det är kul.
Ena sidan:
Om jag hade dig i en grupp skulle jag tycka du var ett pain.
Tack, det var allt för vänligt.
Ena sidan:
Du vet ju själv hur det är med de där människorna som aldrig ler på dina lektioner, utan bara tittar på dig med nåt dunkelt mörkt i blicken och bekymrad min.
Mm.. jodå. Jag har liksom inte fattat att jag är en sån själv. Men idag när jag, utan att jag hann tänka efter, gjorde high five med 3-4 personer jag aldrig ens pratat med slog det mig. Jag hade mer roligt än koll på att jag skulle hålla mig på min kant . Hur f-n kan jag tycka att det är så svårt? Jag har ju roligt annars också, bara att jag kan se ut som jag skulle kunna döda nån, för att ingen ska märka det.
Ena sidan:
Waste of lifetime.
Du kan verkligen få en att känna sig sådär härligt lyckad.
Andra sidan:
Fortsätt som idag då. Hur svårt kan det vara? Det är bara ett invant beteende.
"Hur svårt kan det vara?", den nya frågan alltså...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar