Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


tisdag 15 januari 2013

Efter

Snösnigel, fy för bövelen! Såg ingenting, fick hur mycket snö i ögat som helst, och i skon och nysnö väger visst när man måste hasa omkring i den. Snö ska dessutom dala nedåt, inte vina från ena hållet till det andra. 

Ena sidan:
Men du är rätt nöjd nu va?

Japp, och det gick i alla fall jämnt långsamt och dalade inte.

Ena sidan:
Hörde du mig nåt under vägen?

Inte annat än att du tyckte att det var bra nog att bara ta mig ut.

Ena sidan:
Hade jag fel?

Nä, det hade du nog inte... Men jag klarade hela, märkte du det, jag klarade hela :-)

Ena sidan:
Och du är glad.

Japp.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)