Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


lördag 2 februari 2013

Efter

En "U-båt med tomteluva"-vända. 15 km, -2 grader, sol. Trodde inte högerbenet skulle gå med på att springa, men det gick. Var på väg att få mjölksyra i benen tre gånger, men det gick över. Ändå nöjd att jag lyckades hålla hyfsat medeltempo, rätt jämnt över hela distansen. Längst hittills.

Andra sidan
Nästa helg tar du Sånga Säby-vägen.

Gör jag verkligen det...

Andra sidan
Ja.

Det är närmare 2 mil än 1,5...

Andra sidan
Ja.

Du är bra tröttsam du med.

Andra sidan
Och?

Okej. "Välj mina strider", "välj mina strider", "välj mina strider"...
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)