Varför?

För att en sida av mig är så oerhört bra på att ge upp, och jag kan säkert tusen knep och ännu fler anledningar. Detta är en sida jag alltid trott varit en snäll och omtänksam del av mig. Men sen har jag en annan sida, en jag trodde var the dark side, en sida som verkar helt känslokall och bara säger ”fortsätt”, och ju mer jag springer kommer jag på att det är den senare sidan som faktiskt hjälpt mig igenom saker, och den sidan tar liksom mer plats ju mer jag springer. I och med att den senare sidan börjar kräva mer utrymme har den första sidan förklarat krig, och sagt att jag i alla fall överhuvudtaget inte har förmågan att klara ett maraton, och med detta har den andra sidan svarat med en anmälan till Stockholm maraton 2013. Själv står jag som ett fån i mitten och har inte en blekaste aning om hur det ska gå.


tisdag 26 februari 2013

Tisdag


8.15 km. - 4 grader. Nya skor. Nöjd!

Nöjd med Stadium också och den stackars människan som fick ta sig an mig och hjälpa mig prova ut vilka skor jag skulle ha. Han gjorde ett fantastiskt bra jobb. Jag brukar vilja sjunka genom jorden bara vid tanken på att be någon hjälpa mig, men han fick mig t o m att tycka att det inte var hemskt att mina fötter var en och en halv storlek större än vad jag trott. Heja Stadium!

Heja mina nya skor! Månskor, gillar månen :-)


Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)